Jag hade en vän som jag trodde skulle vara min bästa vän föralltid, vi gjorde allt tillsammans, vi litade på varandra och fanns alltid för varandra. Men så fick hon en pojkvän och sen den dagen känner jag mig sviken. Det är över ett år sedan och jag har blivit lovad och lovad att jag ska få träffa honom, men har det hänt? NEJ. I min värld finns inte det här, skulle jag träffa någon så skulle väl jag med största glädje dela med mig och visa hur stolt jag skulle vara. Men inte hon, hon kryper in i sitt skal och kommer allt längre ifrån mig. Jag har hört av mig på alla sätt, men får inget svar.

Tur då att det finns fler vänner i mitt liv, vänner som delar mitt största intresse, hockey! Utan dom hade jag inte överlevt detta svek. Fyra vänner som betyder oerhört mycket på olika vis och som jag alla har träffat genom hockeyn.

Jessica, en tokig tjej som alltid får en att le! Vi träffas mest på Brynäs hemmamatcher eftersom hon bor nio mil härifrån, men även andra gånger när det inte är hockey. När vi träffas så kan man inte sluta skratta!

Eva, en galen vän som alltid ställer upp, både hon och jag skrattar så fort vi ser varandra och finns det en Cola med i bilden, då vet man aldrig vad som kan hända ;)..Det var hon som en gång övertalade mig att åka på bortamatcher och det är det bästa som har hänt, det finns inget som är så kul som att åka på bortamatcher med de bästa vänner man har och hade jag inte åkt med på en resa till Leksand, så hade jag aldrig träffat...

Dan, en HV-supporter från Leksand, en av de absolut mest älskvärda personer jag känner. Utan honom hade vi aldrig haft dessa roliga resor till Jönköping. Utan honom hade jag nog inte klarat av en av min tuffaste kriser jag har haft i mitt liv. Han är ett stöd och en vän utan dess like!

Alexandra, min själsfrände och absolut bästa vän! Av någon anledning så träffades vi på en hemmamatch 09 och bara frågade varandra om vi skulle ha sällskap hem, eftersom vi bor åt samma håll. Sen den dagen är vi oskiljaktiga. I början var vi som vanliga vänner, sen drabbades jag av en svår förlust och sen den dagen har vår vänskap vuxit och vi är själsfränder. Är vi borta en längre tid från varandra så märks det, det är något som saknas. Det går inte att beskriva hur roligt vi har tillsammans. Vi har ALLT gemensamt! Det bästa som finns är att skratta och det genuina skratt som uppstår mellan oss, det är galet, men dock det bästa som finns. Vad som än händer i världen, så hoppas jag att vi aldrig skiljs åt!