Jag hade funderat ett tag, men igår tog jag tag i saken och gick till "frissan" och ville i första hand klippa topparna och färga det i en lila-brun-röd nyans. När den färgen var på plats, så ville frisörskan lägga i kopparfärgade slingor för att få lite mera drag och lyster till håret...okej, så blev det. Medans slingfärgen verkade i håret så ville frisörskan färga och "fixa till" mina ögonbryn...ja, okej då...fy F*N vad det gjorde ont att plocka ögonbrynen, men det blev ett JÄTTEBRA resultat. Sen var det dags att skölja och klippa håret. Resultatet kommer på bild här längre ner.

Allt som allt spenderade jag tre timmar på hårsalongen och hade endast betalt parkering i 2½...men, jag lyckades att undvika p-böter...Man kanske skulle ha köpt en lott igår ;)

Idag ca kl 13 kom veterinären hem till våran stuga. Citas sista dag i livet hade kommit och väntan innan han kom var fullständigt vidrig och plågsam, dock inte för Cita, som helt ovetandes fick med sig mig och Linda ner till sjön för ett sista dopp i sjön. Nu kan hon bada hur mycket hon vill och hon kan ligga och sola hela dagarna om hon så vill. Veterinären som jag har jobbat med för några år sedan, är en helt suverän människa och han visade all respekt för oss plågade ägare. Cita fick en lugnade spruta för att slippa oroligheterna som kan bli när benet rakas och kanylen förs in i hennes blodådra. När detta var gjort och sprutorna med sömnmedlet kom fram, visste jag hur fort det skulle gå (jag har ju varit med många gånger, när jag jobbade med veterinären) och då brast allting. Jag lade mitt huvud mot Citas kropp och kunde känna hur hon andades....andades....andades....och slutade. Nu fanns hon inte mera. Jag kunde inte lämna min finaste ögonsten, så medans veterinären fixade plats i bilen så hade jag Citas huvud i min famn och bara kramade henne. Sedan var det dags att säga farväl och hon fick ligga på sin filt i bilen till kremeringen istället för att stoppas i en plastsäck, bara det säger mycket om den respekt veterinären visade oss. Nu är det väntan på att hennes aska kommer tillbaka, sedan ska hon få stå på en hedersplats hemma tills nästa vår, då hon ska begravas under sin favoritbuske.


Två bilder på min fina ögonsten

Jag är en hockeygalen sjuksköterska som bor i Gävle. Jag jobbar på världens underbaraste arbetsplats, Hilleborg som är ett särskilt boende en bit utanför Gävle. Mitt största intresse är hockey och laget är ju självklart Brynäs. Förutom att gå på alla hemmamatcher har jag varit på en del träningar, som den jag skrev om tidigare idag. Andra intressen är mina djur, jag har en hund som heter Cita, hon blir 13 år den 11 maj nästa år! Hon är av rasen Vorsteh, en fågelhundsras, som vi har åkt skidor med! Helt underbart och hon har älskat det!!
Mtt andra djur är en liten kanin som heter Napoleon, namnet har han fått eftersom han har erövrat hela lägenheten som sin och är en väldigt bestämd liten krabat. Han har precis blivit 4 år och håller nu på att återhämta sig från en rejäl lunginflammation.

Vad mer om mig? Ja, det får växa fram under tiden jag bloggar...