Hockeygrillning

I lördags hade jag grillning för världens mest underbara personer, nämligen mina käraste hockeyvänner. Eva, Jessica, Alexandra, Linda, Dan och Micke. Vädret blev bätttre än förväntat, det till och md sken upp när vi skulle grilla. Men från början då....Eva och Dan kom till mig först och strax efter dök Micke upp. När resterande tre hade kommit pratade vi lite och packade in maten i kylskåpet innan det var dags för en tipspromenad. Svåra eller lätta frågor får man avgöra själv, men jag kan säga att min hjärna inte var på topp, haha. Efter rättningen av tipspromenaden var det dags för grillning och det blev riktigt lyckat, vi fick fart på alla grillar och grilldoften spred sig så hungern verkligen satte fart. Vi kunde sitta ute och det var verkligen härligt. efteråt var det kubbspel som gällde och vi spelade länge och flera omgångar. Kungarna av kubb heter Dan, Micke och Jessica. Tillslut blev det för myggigt ute så vi gick in och fortsatte kvällen med att spela UNO och sjunga allsång till 80-talsmusik. Det var så jäkla roligt! Vi gick igenom alla som utdelare av kort innan vi gav oss för kvällen ca 01.40. De som sjöng allsång mest var jag, dan och Linda...den absolut roligaste kvällen den här sommaren.

På söndagen sen var det riktigt varmt och soligt...alla mina gäster skulle åka hem, men det mest smärtsamma farvälet kom när jag skulle säga hejdå till Dan. Han ska nämligen flytta ner till Värnamo och plugga om två veckor, så det här kan vara den sista gången som vi kan umgås på det här sättet. Iallafall på väldigt lång tid. Dan är den absolut härligaste, snällaste, mest underhållade, charmiga kille jag någonsin har träffat. Det blir en väldigt stor förlust för mig när han flyttar ifrån Leksand. När jag skulle säga hejdå så ville jag gå iväg enskilt med honom för jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig från gråt. Redan på väg bort mot garaget kände jag mig darrig och vi hann inte mer än in i garaget förrän tårarna började rinna. Som tur var så kunde jag få tröst av Dan så att det kändes lite lättare, men det kommer alltid att ligga som en tung sten, att han bara finns så långt bort - 50 mil bort.  Jag kommer att känna enorm saknad efter honom....länge!!

Kommentarer
Postat av: Eva Andersson

japp, de var fint skrivit. ja, jag håller med angående dan, de känns så tomt utan han, okej vi träffas inte så mycket när han bodde i leksand heller, men nu blir de ännu mindre. så de känns så konstigt att han ska flytta.

2010-08-02 @ 14:53:46
URL: http://bifeva.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0