...och saknaden efter min fina ögonsten Cita, bara växer och växer. Jag fick en hälsning av henne i mina drömmar i natt, att hon har det bra där uppe i hundhimlen. Hon har hittat ett av sina syskon däruppe, Jaxa, som var tvungen att lämna sin ägare tidigare i somras. Hon badar och ligger och vilar på en plats som liknar hennes favoritplats, när hon fanns hos oss, nämligen i bakluckan av en gammal volvo som vi hade tidigare. Hon hade en sele på sig och jag förstår att hon är ute efter att dra en pulka i vinter. Det bästa är att hon slipper all kloklippning, vilket var det värsta hon visste. Hon lovade att hon ska hålla ett vakande öga över oss...



"Cita, du var den finaste och mest unika hunden, ingen gick någonsin oberörd förbi dig, du kommer att fortsätta beröra många och du kommer framförallt alltid att finnas i mitt hjärta...saknaden blir bara större och större, men jag vet att du har det bättre nu, vi ses min lilla citrus"